Idag fick vi nog, Loppan blev bara mer och mer halt så stallägaren ringde och sa att dom inte ens hade hjärta att släppa han i sjukhagen. :( Hovslagaren hade ställt diagnosen "Inflammation i sulan efter att ha trampat på en vass sten" men trampet var lite mer än en vecka sen och han blev bara sämre. Åkte till stallet och Loppan var ledsen och jätte halt. Gav han smärtlindringen som vi fått av en veterinär men till och med den hjälpte inte helt. En annan veterinär som var på gården för att kolla tänderna på några andra hästar kollade till honom och han sa direkt "Detta är ingen sulinflammation utan en fraktur på hovbenet eller strålbenet". Ringde Ale kliniken och dom skulle ta emot oss så fort vi kunde komma in. Fick låna släp av underbara Maria som äger stallet, in med Loppan och iväg. Väl framme blir vi mottagna direkt och veterinär plus experthovslagare kommer till transporten för att kolla innan vi lastar ur. Vi får komma in i ett undersökningsrum där dom först hittar 1 hovböld, sen in på röntgen för att se ifall det är en fraktur någonstans inne i hoven. Efter ca. 20 min kommer veterinären och hämtar mig för att vi ska kolla på röntgenplåtarna tillsammans, mitt hjärta var i halsgropen!! Alltså herregud...det visade sig att Loppan hade en hovböld stor som ett ägg inne i hoven som både veterinär och hovslagare innan missat! Helt galet att han gått runt med den så länge som han tydligen gjort utan att visa det minsta tecken innan förra veckan. Veterinären förklarade det som att den har grott där inne utan att trycka på något och förra veckan då vi gick i skogen och hältan kom som en blixt från klar himmel var att han trampar på en sten och först då klämdes bölden åt. Jag är så tacksam att jag övertalades att åka in till Ale kliniken - vi har fått det absolut bästa bemötandet med sån gullig, snäll och förstående personal. Dom tog verkligen hand om min prins! Nu var vi tvungna att lämna kvar honom, för imorgon är det dags för operation. Dom kommer att få operera bort delar av sulan och strålen och en tuff och tråkig tid väntar nu med gips och rehab. Känns rent ut sagt förjävligt. Riktigt jävla förjävligt! Men ibland är livet så här. Jag har aldrig stött på en liten häst som har varit så sjuk i sina hovar som Loppan är, men det finns en mening med att jag skulle köpa just honom och att han skulle bli min. Jag skulle aldrig vilja ha en annan häst heller, det är vi två och vi har vårt speciella band mellan varandra. Nu kommer vi att ta små steg i taget och fokusera på att han ska bli helt frisk och återställd. Skicka många goda tankar till Loppan nu, han kommer att få vara kvar på klinik i nån vecka till, i värsta fall 14 dagar. Så som sagt, skänk oss några goda styrketankar - we need it! <3
